Östergötlandsresan…

Ja jag vet, det kanske inte är världens bästa bild men jag tycker banne mig att den beskriver resan med klassen upp till östergötland på ett ganska så bra sätt. Det var varmt, blåsigt, grönt och härligt. Äkta sommarväder. Älskade det. Förutom det faktum att jag blev bränd på en del ställen. Men inte värre än vad klassiserna blev. Emelie och Sofia brände sig bra på ryggen. De såg ut som röda kräftor ungefär. Kan inte varit allt för skönt. Men resan som helhet vatt helt underbar. Visst det fanns en del stunder som man mycket väl kunde ha varit utan men allt som allt så var det perfekt. Kvällarna var dem som var roligast.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske inte var det bästa att dricka cider och festa på kvällen men det var de som vi gjorde. Har lite fler bilder därifrån men de finner man på antingen www.facebook.com eller www.bilddagboken.se/tiggerlilly (tro det är den adressen, om den inte funkar gå in på www.bilddagboken.se o sök på tiggerlilly så hittar du mig).

Har precis kommit hem från en väldigt bra resa

Nu har jag in princip precis kommit hem från en väldigt bra resa. Har varit hemma en stund. Dock inte så länge. Skönt att komma hem men samtidigt så känns det lite ensamt. Men men jag får snart sällskap i form av min underbara pojkvän, som jag älskar så himlans mycket. Alltid lika roligt när han kommer..:)

Måste bara visa en bild på "min" lilla och stora ängel

Min stora underbara ängel. Älska honom så….

Min bästa polares son, ”min” lilla ängel
till Lasseman. Tycker så mycket om honom.

Herregud

Vad de var länge sen som man skrev någonting här? vad har hänt med mig egentligen? mer än att jag försöker mer och lära känna mig själv. Vet dock inte riktigt hur det fungera.. orka inte skriva mer idag, det får ehelt enkelt bli i morgon..

Jag kommer att sakna dig

Jag kommer att sakna dig som bara den.

”I can hear the bells. My head is spinning. I can hear the bells, something is beginning. I can’t contain my joy cause I finally found the boy I’ve been missing.”

Till Grace

Om du mot all förmodan skulle se detta, kontakta mig så fort du vill eller kan. Är rädd för att det ska ha hänt dig någonting.

Tiden?.

För ett par veckor sen, när jag tittade igenom en pärm som jag har haft i många år, så hittade jag en berättelse som en av mina bästa polare skrev till mig när vi var i ca 14 års åldern. Visst den var mycket rolig och så men det var inte det som fick mig att gråta, det var det faktum att tiden bara har rusat iväg sen hon skrev den och att vi inte har hunnit ens hälften av det som vi sa att vi skulle göra. Dessutom så lovade vi varandra evig vänskap men dessvärre så bröts ju det ett par år senare, men nu så har vi ju hittat tillbaka till varandra och umgås som aldrig förr.  

Jag har länge funderat på hur fort egentligen tiden går. Tiden verka vara någonting som har fått ben och vandrat iväg själv. Känns som om jag bara vill ta tag i tiden, binda fast den och aldrig låta den gå. Ingenting dumt få hända. Varför kan man inte stoppa tiden för? eller åtminstone åka tillbaka i tiden och se saker och ting från en annan synpunkt. Och kanske ändra på dem. Vill dock inte ändra mycket, bara några små saker, som man nu senare vet att det kanske inte var så bra att man gjorde. Till exempel att bli av med oskulden när man var 13 år gammal, eller att snacka skit om en person precis innan denna dör och man inte får chansen att be om ursäkt…. ja det finns en hel del saker… så nu lever jag enligt principen att jag ska försöka att göra en del saker som jag absolut inte kommer att ångra.