Nu var man återigen här på wordpress. Om jag ska vara ärlig så har jag försökt att hitta andra ställen och skriva på men de har inte lika snygg layout som den här sidan, så därför så har jag äntligen återvänt hit. Så nu kommer jag att skriva här så fort som jag ens hinner och vill. Vill, vill jag väl för att jag vill alltid skriva. Har nästan alltid lite av skrivkramp i mina stackars små fingrar. Har nog aldrig skrivit så mycket i hela mitt liv som jag gör nu. Men dessvärre är det bara tråkiga skolarbeten som är på tapeten just nu och absolut ingenting som har med mitt privatliv o göra. Jag hinner helt enkelt inte med det. Det är så mycket som måste göras i mitt liv just nu. Det är så många måsten i mitt huvud just nu så det känns som om det håller på o rinna över allting. Ja jag vet, ja måste vara försiktig om mig själv och försöka att ta det lugnt men det går liksom inte när man har 2 dagar kvar tills hemtentan ska vara inne och dessutom har värsta ångesten på köpet med. Stressångest, någon som känner igen sig? Jag blir jämt så här när jag känner mig stressad. Usch.
Just nu så har jag bara lust o stänga in mig i ett stort rum tillsammans med min älskade ängel till pojkvän och aldrig komma ut igen. Mina närmaste vänner o familjen tar jag gärna med mig dem med men absolut ingen mer än det. Då blir det överfullt. Eller för den delen, jag väljer nog en varm strand någonstans i Karibien någonstans. Någonstans där vi åtminstone kan får vara ensamma och slipper dela allting med allt o alla, någonstans där vi kan vara oss själva utan att någon annan jävel kommer och dömer en för hur man ser ut, hur man beter sig eller överhuvudtaget är.
På tal om att döma. Jag är tillsammans med världens mest underbara kille. Han dömer mig varken för hur jag ser ut, beter mig eller för vad jag säger. Fatta vad jag är lycklig. Har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv. Han betyder allt för mig. Blir överlycklig och helt varm i hela kroppen och få ett enormt leende på läpparna varje gång jag tänker på honom. Jag kan med stor säkerhet säga att jag är totalt nedkärad i honom och att jag älskar honom. Och jag vet att han älskar mig och tänker på mig hela tiden. Det känns. Har aldrig känt så här mycket för någon gång i hela mitt liv. Det känns som om man blir mer och mer kär i honom för var dag som går. Vi har varit tillsammans sen den 26 maj så snart så blir det 3 månader. O dem säger ju att dem två första månaderna är de så kallade testmånaderna men för min del känns det fortfarande som det gjorde när vi blev tillsammans.
Senaste kommentarer