Nej men gud nu är det snart dags för mig att flytta igen. Nu har man snart bott här i ett år. Och det har hänt så jädrans mycket. Och då menar jag verkligen mycket. Jag har träffat min älskling (mitt livs kärlek, tro?), börjat högskolan, lärt mig ett och annat om livet som sådant (man kan inte lita på alla, som jag dessvärre trodde innan) och kommit mycket närmare min egna familj. Det var det positiva av det hela. Den andra delen är mindre positiv. Jag har dessvärre brutit upp med en hel del kompisar (som jag trodde jag kunde lita på, men shi fick jag) och en kompis som snodde alldeles för mycket energi av mig. Hon var alldeles för krävande och krävde saker och ting av mig hela tiden. Jag hade inte tid ens för att vara mig själv när jag var med henne. Så till slut så funkade det inte längre så jag sa upp kontakten med henne och sa att nu får det vara nog. Jag satte helt enkelt ner foten och sa ifrån, vilket hon inte alls gillade, men det är en annan historia. Huvudsaken är att jag sa nej. Och nu så håller jag på och lära mig säga NEJ (att det ska vara så förbannat svårt) och få ett bättre självförtroende. Älsklingen hjälper mig så gott han kan och det uppskattar jag verkligen.
Idag så har jag börjat att packa ner alla mina saker, så nu så står det en hel rad med flyttkartonger i stora rummet. Kanske inte så roligt precis men det är sånt man får ta när det är lite över en vecka innan man ska ta sitt pick och pack och dra härifrån. Det ska bli förbaskat skönt och börja om på nytt.
Senaste kommentarer