Jag kommer att sakna dig som bara den.
”I can hear the bells. My head is spinning. I can hear the bells, something is beginning. I can’t contain my joy cause I finally found the boy I’ve been missing.”
Jag kommer att sakna dig som bara den.
”I can hear the bells. My head is spinning. I can hear the bells, something is beginning. I can’t contain my joy cause I finally found the boy I’ve been missing.”
Om du mot all förmodan skulle se detta, kontakta mig så fort du vill eller kan. Är rädd för att det ska ha hänt dig någonting.

För ett par veckor sen, när jag tittade igenom en pärm som jag har haft i många år, så hittade jag en berättelse som en av mina bästa polare skrev till mig när vi var i ca 14 års åldern. Visst den var mycket rolig och så men det var inte det som fick mig att gråta, det var det faktum att tiden bara har rusat iväg sen hon skrev den och att vi inte har hunnit ens hälften av det som vi sa att vi skulle göra. Dessutom så lovade vi varandra evig vänskap men dessvärre så bröts ju det ett par år senare, men nu så har vi ju hittat tillbaka till varandra och umgås som aldrig förr.
Jag har länge funderat på hur fort egentligen tiden går. Tiden verka vara någonting som har fått ben och vandrat iväg själv. Känns som om jag bara vill ta tag i tiden, binda fast den och aldrig låta den gå. Ingenting dumt få hända. Varför kan man inte stoppa tiden för? eller åtminstone åka tillbaka i tiden och se saker och ting från en annan synpunkt. Och kanske ändra på dem. Vill dock inte ändra mycket, bara några små saker, som man nu senare vet att det kanske inte var så bra att man gjorde. Till exempel att bli av med oskulden när man var 13 år gammal, eller att snacka skit om en person precis innan denna dör och man inte får chansen att be om ursäkt…. ja det finns en hel del saker… så nu lever jag enligt principen att jag ska försöka att göra en del saker som jag absolut inte kommer att ångra.
Nu har man varit väldigt onyttig och ätit en bulle och druckit mjölk. O ja som skulle minska på det där. Hmmm hur ska det gå tro? Ja tro nog inte att det kommer att gå alls. Det brukar inte gå så bra för mig när jag ska minska på godis och matätandet. Jag vet inte riktigt varför bara. Tro nog att det kanske kan bero på att jag är sockerberoende. Vill egentligen inte säga det men vad fasen ska man göra? Man kan ju inte göra någonting åt det annat än och minska på sockret, men idag så finns det ju socker i ta mig fan allting. Inte kan man vara helt utan det i alla fall.. Har till och med hört från mamma att de sprutar in socker och vatten i köttet för att dryga ut det. Är inte det sjukt i så fall?
Senaste kommentarer