Tiden?.

För ett par veckor sen, när jag tittade igenom en pärm som jag har haft i många år, så hittade jag en berättelse som en av mina bästa polare skrev till mig när vi var i ca 14 års åldern. Visst den var mycket rolig och så men det var inte det som fick mig att gråta, det var det faktum att tiden bara har rusat iväg sen hon skrev den och att vi inte har hunnit ens hälften av det som vi sa att vi skulle göra. Dessutom så lovade vi varandra evig vänskap men dessvärre så bröts ju det ett par år senare, men nu så har vi ju hittat tillbaka till varandra och umgås som aldrig förr.  

Jag har länge funderat på hur fort egentligen tiden går. Tiden verka vara någonting som har fått ben och vandrat iväg själv. Känns som om jag bara vill ta tag i tiden, binda fast den och aldrig låta den gå. Ingenting dumt få hända. Varför kan man inte stoppa tiden för? eller åtminstone åka tillbaka i tiden och se saker och ting från en annan synpunkt. Och kanske ändra på dem. Vill dock inte ändra mycket, bara några små saker, som man nu senare vet att det kanske inte var så bra att man gjorde. Till exempel att bli av med oskulden när man var 13 år gammal, eller att snacka skit om en person precis innan denna dör och man inte får chansen att be om ursäkt…. ja det finns en hel del saker… så nu lever jag enligt principen att jag ska försöka att göra en del saker som jag absolut inte kommer att ångra.